Jag tittar på The Vow på datorn och ser dessa två karaktärer som har funnit den stora kärleken. Den som verkar större och bättre än andras. Tänker tillbaka på mitt förflutna och på de människor som funnits i mitt liv och försvunnit. Jag vet inte vad det är, men jag har inget utav mina ex kvar i mitt liv, på något sätt alls. De människor som jag delat så mycket utav mitt liv med, är nu bara fragment utav de människor som jag en gång kände. Ett nästan två årigt förhållande med ett sådant abrupt slut är nu två bekanta som max hälsar på varandra på gatan när de möts. Det är lustigt.
Sen jag kom hit så har jag slutat tänka på att träffa någon. Innan jag åkte så ville jag absolut inte träffa någon, men så mötte jag en person som hade en enorm påverkan på mig och som jag verkligen brydde mig om. Det var något slags drömscenario och en otrolig historia som gjorde att jag trodde att ödet hade gått in och skapat det utav någon särskild anledning, men så var inte fallet.
Och nu så tänker jag att jag kan inte träffa någon eftersom jag vill vara här, med mina nya vänner och leva det ljuva livet utan att behöva tänka på någon annan än bara mig.
Men den stora kärleken kan vara och handla samtidigt som mig på Albertsons imorgonkväll. Det är charmen med livet, du vet aldrig vad som händer eller när det kommer att hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar