Jag minns det som igår när jag satt hemma vid köksbordet i mina föräldrars lägenhet, två blå resväskor stod fullpackade vid ytterdörren och jag skulle snart säga hejdå till min lillasyster som satt bredvid mig vid köksbordet. Jag skulle flytta till Kalifornien utan att känna en själ där. Känslan jag hade då var så..konstig. Jag ville inte lämna min plats vid köksbordet och köra till arlanda, samtidigt som jag knappt kunde bärga mig att få starta något nytt.
Jag minns att jag sa i november 2011 att jag aldrig hade mått bättre än jag gjorde just då, och jag ljög inte. Nu säger jag det igen, och jag ljuger inte nu heller, jag mår så mycket bättre nu än jag gjorde i november 2011, och det är så livet ska vara, eller hur? Att jag för varje år som går mår bättre och bättre.
Tack, tack, tack migsjälv som flyttade. Jag är en enorm erfarenhet rikare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar