Även om åren bokstavligen springer ifrån mig så är jag fortfarande hungrig på massor av livserfarenhet och en massa resor, spännande möten med människor från hela världen osv. Jag vet inte, men folk verkar tro att när man är 26, då ska man typ ha barn och man och hela grejen.
Ja, då är jag väl sen i utvecklingen då, eller nåt. För jag är inte redo. Tanken skrämmer mig på riktigt.
Villa, man, barn, jobb..ekorrhjulet som kallas rutiner eller vardag. Jag har aldrig bott med någon av mina pojkvänner på riktigt, för att jag är livrädd för det. Jag tror på 'ensam är stark' och trivs bäst på mina egna ben och jag vill aldrig känna att jag är beroende av den jag är tillsammans med. Jag har alltid behövt min egen lägenhet och min ensamtid.
Missförstå mig inte, det är klart att jag i framtiden vill träffa rätt kille liksom, men han ska vara som jag, han ska vilja resa och se världen och våran vardag ska inte vara som "alla andras".
Nää, bäst att gå och lägga sig nu innan jag blir för djup. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar