Jag har varit mer om hjärte sorger i mitt liv och legat på marken, utmattad och okapabel att andas pga gråtande och ren och skär sorg. Men det faktum att jag tagit mig ur det gör mig orädd. Jag är inte rädd att öppna mitt hjärta. Utifrån kan jag kanske ses som naiv och man kan tro att jag inte har koll på läget, men tro mig, jag vet. Jag vet allting, och jag vet hur jag själv fungerar. Jag har inte öppnat hjärtat i dagsläget, det har till och med en utav mina närmsta vänner konstaterat genom att bara se på mig.
Jag vill aldrig mer låta en kille vara anledningen till om jag ler eller inte ler. Jag vill le hela tiden för att jag är jag, och för att jag är ren perfektion, precis som alla andra människor också är ren perfektion.
Lycka ska inte bero på yttre omständigheter, även om det underlättar otroligt mycket. Lycka måste gro och växa i mitt hjärta med hjälp utav min egen vård, inte någon annans vård.
Jag är smart, så var inte orolig för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar