Nu när jag sitter hemma, vid köksbordet med alla ljusstakar, med mitt svenska kaffe, utsikten över en snötäckt mälaren, så känns Californien så otroligt långt borta.
Jag hade samma känsla sist jag var hemma. Det är två parallella världar, som två olika universum.
Jag känner ett lugn i kroppen. Jag har så mycket att vara tacksam för. Att jag faktiskt har mitt liv i Californien som blir bättre och bättre, ju mer människor jag träffar, knyter kontakter med osv, samtidigt som jag får komma hem imellanåt och träffa min familj och alla vänner.
"Jag minns när jag frågade dig för flera år sen vad du ville göra i framtiden, du svararde att du ville bo vid en strand." Dessa ord sa pappa till mig igår i bilen, påväg hem från Stockholm.
Ja, just nu så gör jag det och det är endast tack vare att jag har följt mitt hjärta.
En sak i taget, nu har jag en fantastisk månad i Sverige/England att se fram emot och sen tar jag en termin i taget i SB. What's meant to be will be. Right?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar