Two worlds

Nu när jag sitter hemma, vid köksbordet med alla ljusstakar, med mitt svenska kaffe, utsikten över en snötäckt mälaren, så känns Californien så otroligt långt borta.
Jag hade samma känsla sist jag var hemma. Det är två parallella världar, som två olika universum.

Jag känner ett lugn i kroppen. Jag har så mycket att vara tacksam för. Att jag faktiskt har mitt liv i Californien som blir bättre och bättre, ju mer människor jag träffar, knyter kontakter med osv, samtidigt som jag får komma hem imellanåt och träffa min familj och alla vänner.

"Jag minns när jag frågade dig för flera år sen vad du ville göra i framtiden, du svararde att du ville bo vid en strand." Dessa ord sa pappa till mig igår i bilen, påväg hem från Stockholm.
Ja, just nu så gör jag det och det är endast tack vare att jag har följt mitt hjärta.

En sak i taget, nu har jag en fantastisk månad i Sverige/England att se fram emot och sen tar jag en termin i taget i SB. What's meant to be will be. Right?

Filippa Lennartsson

Jag sitter på LAX med Adele's Turning Tables i öronen och alla minnen från dethär året kommer som blixtar från en klar himmel och jag brister ut i tårar. Folk här runt omkring tittar på mig med medlidande ögon och ler lite lätt mot mitt tårfyllda ansikte och tror med största sannolikhet att jag har sagt hejdå till en kille och gråter. Så är inte fallet, jag sitter och gråter för att alla minnen med Filippa bombarderar min hjärna och jag kan inte sluta gråta.

Ingen kan förstå, vad vi har gått igenom tillsammans. Det är som en hel livstid har passerat detta året för vi har varit med om allt man kan tänka sig, vi har skrattat, vi har gråtit, vi har pratat, vi har skrikit, vi har rest, vi har kramats, vi har älskat varann, vi har haft djupa diskutioner, vi har haft ångest tillsammans, vi har peppat varann, vi har stöttat varann, vi har levt. 

Du och jag vet, och vi har alltid 2012 i Santa Barbara.

Föralltid.

Last night in California

För ett år sen var jag extremt nervös och pirrig inför mitt kommande äventyr i Santa Barbara. Jag var hundra procent säker på att jag bara skulle stanna en termin, och little did I know, nu ska jag snart åka tillbaka och påbörja min tredje.

2012 har varit det bästa året i mitt liv, hands down. Jag har mött bästa vänner, bekanta och så många inspirerande lärare och människor. Jag lär mig om livet, om hur jag bör tänka, att "om det gör dig glad, varför oroa sig för vad som kommer sen, lev och njut av det som gör dig glad" (kommentar av en av dom som varit en stor del av min andra termin)

Jag kommer alltid att minnas 2012 som året då jag tog klivet ut ur mitt gamla jag och sa hej till en ny människa. Jag är fortfarande inte där jag vill vara, jag måste fortfarande jobba på många plan utav mitt tänk osv men jag har lärt mig så enormt mycket om migsjälv.

Jag vet ännu inte var min framtid finns, om den finns i USA eller om den finns i Sverige, det får helt enkelt tiden utvisa. Min helt fantastiska nyfunna vän Oscar (min taxichaufför denna terminen) sa till mig idag att han verkligen märkt att jag har hjärtat på rätt ställe och att jag är smart. Han har tydligen observerat detta och det gjorde mig glad att höra det.

Det gäller att inte låta vad andra tycker få styra en. Jag vet ju hur läget är, jag vet tex vad dealen är mellan mig och en annan person, och det spelar ingen roll vad resten av världen tycker, så länge Jag vet. Så länge ärligheten finns mellan människor, så kan det inte gå fel.

Jag åker hem till Sverige imorgon med ett enormt leende på läpparna för att detta året tillsammans med dessa människor i Santa Barbara är ett enda stort minne för livet, som jag kommer damma av och polera under resten av mitt liv.
Santa Barbara 2013 blir något helt nytt med nya roomies och nya kurser. Så himla spännande.

Jag har sagt hejdå till en person som jag blivit van vid, men jag är inte ledsen för det överhuvudtaget, för att jag är tacksam och glad för tiden vi haft, för det har varit så himla kul, och är det meningen att vi ska ses igen så gör vi det.

Bye Cali, for now. Santa Barbara in my heart.

Super excited!

Om bara 3 små dagar lämnar vi lägenheten och det pirrar i hela kroppen för nu längtar jag så mycket!
Jag landar 13.50 och då hämtar pappa upp mig så åker vi och tittar på Nils. Sen hem till Västerås och träffa mamma och Mathilda! Sen börjar jag jobba på onsdag, vilket ska bli så himla kul. Jultider är så mysigt att jobba, och dagarna går snabbt.
London sen 29e dec- 5 jan. Sen 2 veckor i Västerås innan tillbaka färd. Jag ser jättemycket fram emot nästa termin nu, tror det kommer bli super bra!

Ikväll har jag min sista final, eller vad man ska kalla den, tror inte att det är något prov utan mer en utvärdering. Sen är jag klar med skolan! Och ska börja packa ihop allt här hemma.

Sitter här nu med min keso, frukt, bär och kaffe. Ska till gymmet och köra en timme på min älskade stair master, hur ska jag klara mig utan den fantastiska maskinen i Sverige?

See ya soon, Sweden!

Halfway home in 7 days

Om en vecka har jag kommit halvvägs till Amsterdam. Jag och Filippa sitter lugnt och stillsamt i våra sängar och har inte packat ett dugg, eller ens börjat fundera på vad som ska slängas och sparas osv.

Vi lämnar East Anapamu på lördag och drar till LA. 6 nätter kvar i denna lägenheten. What?
Nästa termin bor jag åter igen uppe vid skolan.

Jag undrar hur jag kommer känna när jag sätter fötterna på LAX igen i januari, för 3e gången.
3 finals kvar och på onsdagkväll är jag fri från skolan och förhoppningsvis har jag mitt 4,0 GPA kvar för hela skolåret 2012. Jag tror nästan det. Det betyder A i alla kurser jag tagit.

Nu ska vi se på solsidan.

Almost done

Jag sitter i bibblan på skolan och har precis skrivit klart en essey till gender issues in marketing. Just nu sitter jag och letar fakta till en research paper i samma klass, som vi ska presentera idag. Sista minuten jobb. Hade jag haft tid hade jag börjat läsa till mitt final exam i International marketing, på 4 kapitel och 5 föreläsningar, men tiden finns inte just nu. En sak i taget Malena.

Jag har upptäckt att i mitt pluggande, så måste jag göra allting samtidigt. Jag har skrivit 5 papers, och jag började på alla 5 samtidigt, och har skrivit lite på alla hela tiden. Är det normalt? Borde man inte fokusera på en i taget? Jag kan inte det iaf.

Snart börjar den sista hela helgen i SB detta året. Så ikväll blir det utgång, och kanske igen på lördag, annars består helgen endast av plugg.
Nästa lördag åker jag och Filippa till LA och bor sista natten på hotell, och sen går mitt flyg 13.50 på söndagen den 16e. Hemma den 17e och åker direkt till Kungsholmen för att träffa Nils, can't wait! <3

presentation week.

Denna veckan i skolan är bara presentationer. Endast. Och inte vet man vilken dag man får gå upp heller, så man måste vara förberedd idag men får kanske gå upp på torsdag istället.
Jag vill bara att skolan ska vara över nu, för jag vaknar bokstavligen med ångest varje morgon.

Idag regnar det iaf inte längre så jag har något positivt att tänka på. Och jag kan verkligen inte förstå att jag åker hem till sverige om 11 dagar! Denhär terminen känns som att den verkligen bara flög förbi.
Jag måste få R att skaffa nån slags gratis sms tjänst för jag kommer sakna att smsa med honom, eftersom vi gjort det nästan dagligen sen i mitten av september haha, knäppgöken. Det är också helt sjukt!

Nu ska jag iväg och kanske hålla min första presentation, sen träna, kanske hålla min andra presentation, och sen SKA jag ha en presentation i kvällsklassen. Wish me luck.

Close to the end..

Om 2 veckor sitter jag på LAX och väntar på att boarda planet hem till älskade Sverige. Jag längtar så mycket nu, samtidigt som de blir jobbigt att säga hejdå till vissa personer här. Men vi kommer ju tillbaka! 

Helgen har varit super. I fredags var det julparad på state street, jättemysigt! Jag mötte Elvira och hennes två jättegulliga amerikanska vänner på Good Cup och åt scones och drack chailatte. Senare kom Filippa ner och joinade oss innan vi satte oss på en filt på trottoaren och tittade på paraden. 

Igår blev jag medbjuden på en fashion show här DT, av två av dom som äger företaget som RP jobbar för, Collective Efforts. Hur kul som helst! Vi började med mingel och vin på DNA där showen var, innan vi gick till sandbar, velvet jones, savoy och avslutade på tonic. Jag hade roligare än jag haft på länge! Jag har så mycket lättare att umgås med killar än tjejer, konstigt nog så slappnar jag av betydligt mer i killars sällskap. 

Nu är det dags för hawaii boy att komma hem till SB! 10 dagar kvar innan det är hejdå.

The questions that need answers

Jag skriver uppsatser. Jag ska skriva 3 st idag. Jag sitter och häller i mig kaffe och skriver en mening eller två innan blicken lyfts mot fönstret och ser ett grått grått regnigt Santa Barbara utanför. Tankarna snurrar i huvudet. Vill jag hem? Ja jag vill hem. Vill jag tillbaka hit sen? Ja jag vill tillbaka hit sen. Hur kommer det bli? Min bästa vän och stöttepelare kommer inte vara här. Kommer jag vilja stanna ännu längre efter nästa termin? Vad vill jag göra om jag åker tillbaka till Sverige?

Jag vaknade 2 inatt och somnade om runt 4. Ångesten är ett faktum och jag behöver andas Sverige luft.

Och förresten, på tal om skolarbeten. Vi har startat en blogg, i marketing communications. Jag och 4 andra svenska tjejer skriver om livet som student i SB. Vi skriver på engelska så alla ni ifrån andra länder som läser behöver inte översätta!
Jag tycker det är så kul att se folk som läser från Ryssland, Canada, Tyskland, Island..och jag skulle verkligen bli glad om någon gav sig till känna, och skrev en liten kommentar!

Kolla in bloggen här:

www.glisb.wordpress.com

Filippa GÄSTBLOGGAR KAOZ

Hallå alla glada Malenas bloggläsare!

Helvete vad jag är hes idag, känns väldigt bra att skriva och slippa hålla tal. Inte för att jag skulle hålla tal?

Kollar någon här på solsidan? Eller hiphip? (Skånes stolthet, (ja jag är skånsk)) Jag vill leva i de serierna just NU. Jag vill fly från verkligheten och leva i ett komedi program, bara några veckor. Det hade varit hemskt, nej förlåt, hysteriskt roligt att sitta bredvid Tiffany Persson på bussen på väg till "Triiiiiangeeeln" eller spela innebandy med Kajan och tvillingarna. Eller varför inte gå på Oves födelsedags fest där man själv måste bidra med en liten peng till hatten som han så snällt skickar runt till alla gäster. Ibland undrar man om sådana människor faktiskt existerar. Så hemskt det måste vara att leva med sig själv då? haha jag döör så snål han är. Finns inget värre än snåla människor.

TRE veckor kvar i California. VAR tar tiden vägen? Detta är det absolut snabbaste, intensiva, lärorika, roligaste och bästa året i mitt liv. Ibland undrar jag hur det ens är möjligt att hjärnan lyckas få in så mycket information, intryck och känslor på så kort tid. Det känns som att jag har lärt mig mer under denna tiden än vad jag lärt mig under mina 22 år. Jag tror ju inte riktigt det stämmer men jag tror att varje litet steg man tar blir man en erfarenhet rikare utav, och en del kliv är större än andra. Jobbat och bott i London, backpackat i Asien, säsongat i St. Anton och nu är man här: i Santa Barbara, Kalifornien. Och nu har även detta kapitel nått sitt slut..  Jag kommer ihåg alla frågor som snurrade i huvudet, "Hur ser mitt liv ut om ett år? Vad har hänt? Vilka människor har jag träffat?" Man var så nyfiken och spänd på framtiden men hur mycket fantasier jag än hade om platsen och människorna så hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig detta. Jag tror inte folk hemma förstår när man försöker beskriva vad man upplever, ser och känner här för det är omöjligt att sätta ord på känslorna som uppstår här.

Det var svinkallt den där 4 januari när vi kom hit. Jag var ASARG på Sebastian, som jag absolut inte kände, aldrig träffat och som jag skulle dela hotellrum med? (rätt sjukt när man tänker på det) Han hade inte hört av sig och jag hade väntat på honom på LAX i fyra timmar. Efter ytterligare några timmar fick jag ett sms från ett okänt nummer - Malenas nummer. Ödet såg till att Sebbe och Malena satt på samma plan och det var så våra vägar korsades. Det är så sjukt när man tänker på det, som Malena säger här bredvid: "Jag undrar ifall vi ens hade träffats ifall inte Sebbe kommit fram till mig och frågat efter den pennan."

Vi har levt. Vi har gjort allt man ska göra, allt man absolut inte ska göra, gjort de absolut pinsammaste sakerna (usch ångest!!), busringt, pluggat, söndagsfyllor, vinkvällar, spökkvällar, upplevt LA, Vegas, San Diego, hyrt bil, spelat volleyboll, haft dagsfyllor, bbqs på stranden, tänt brasa och grillat korv på Hendry's Beach, skrikit oss hesa, skrattat så vi får träningsvärk i magen, gjort uppdrag, filmat och fotat.

Don't cry because it's over, smile because it happened

LOVE YOU