The questions that need answers

Jag skriver uppsatser. Jag ska skriva 3 st idag. Jag sitter och häller i mig kaffe och skriver en mening eller två innan blicken lyfts mot fönstret och ser ett grått grått regnigt Santa Barbara utanför. Tankarna snurrar i huvudet. Vill jag hem? Ja jag vill hem. Vill jag tillbaka hit sen? Ja jag vill tillbaka hit sen. Hur kommer det bli? Min bästa vän och stöttepelare kommer inte vara här. Kommer jag vilja stanna ännu längre efter nästa termin? Vad vill jag göra om jag åker tillbaka till Sverige?

Jag vaknade 2 inatt och somnade om runt 4. Ångesten är ett faktum och jag behöver andas Sverige luft.

Och förresten, på tal om skolarbeten. Vi har startat en blogg, i marketing communications. Jag och 4 andra svenska tjejer skriver om livet som student i SB. Vi skriver på engelska så alla ni ifrån andra länder som läser behöver inte översätta!
Jag tycker det är så kul att se folk som läser från Ryssland, Canada, Tyskland, Island..och jag skulle verkligen bli glad om någon gav sig till känna, och skrev en liten kommentar!

Kolla in bloggen här:

www.glisb.wordpress.com

Filippa GÄSTBLOGGAR KAOZ

Hallå alla glada Malenas bloggläsare!

Helvete vad jag är hes idag, känns väldigt bra att skriva och slippa hålla tal. Inte för att jag skulle hålla tal?

Kollar någon här på solsidan? Eller hiphip? (Skånes stolthet, (ja jag är skånsk)) Jag vill leva i de serierna just NU. Jag vill fly från verkligheten och leva i ett komedi program, bara några veckor. Det hade varit hemskt, nej förlåt, hysteriskt roligt att sitta bredvid Tiffany Persson på bussen på väg till "Triiiiiangeeeln" eller spela innebandy med Kajan och tvillingarna. Eller varför inte gå på Oves födelsedags fest där man själv måste bidra med en liten peng till hatten som han så snällt skickar runt till alla gäster. Ibland undrar man om sådana människor faktiskt existerar. Så hemskt det måste vara att leva med sig själv då? haha jag döör så snål han är. Finns inget värre än snåla människor.

TRE veckor kvar i California. VAR tar tiden vägen? Detta är det absolut snabbaste, intensiva, lärorika, roligaste och bästa året i mitt liv. Ibland undrar jag hur det ens är möjligt att hjärnan lyckas få in så mycket information, intryck och känslor på så kort tid. Det känns som att jag har lärt mig mer under denna tiden än vad jag lärt mig under mina 22 år. Jag tror ju inte riktigt det stämmer men jag tror att varje litet steg man tar blir man en erfarenhet rikare utav, och en del kliv är större än andra. Jobbat och bott i London, backpackat i Asien, säsongat i St. Anton och nu är man här: i Santa Barbara, Kalifornien. Och nu har även detta kapitel nått sitt slut..  Jag kommer ihåg alla frågor som snurrade i huvudet, "Hur ser mitt liv ut om ett år? Vad har hänt? Vilka människor har jag träffat?" Man var så nyfiken och spänd på framtiden men hur mycket fantasier jag än hade om platsen och människorna så hade jag aldrig någonsin kunnat föreställa mig detta. Jag tror inte folk hemma förstår när man försöker beskriva vad man upplever, ser och känner här för det är omöjligt att sätta ord på känslorna som uppstår här.

Det var svinkallt den där 4 januari när vi kom hit. Jag var ASARG på Sebastian, som jag absolut inte kände, aldrig träffat och som jag skulle dela hotellrum med? (rätt sjukt när man tänker på det) Han hade inte hört av sig och jag hade väntat på honom på LAX i fyra timmar. Efter ytterligare några timmar fick jag ett sms från ett okänt nummer - Malenas nummer. Ödet såg till att Sebbe och Malena satt på samma plan och det var så våra vägar korsades. Det är så sjukt när man tänker på det, som Malena säger här bredvid: "Jag undrar ifall vi ens hade träffats ifall inte Sebbe kommit fram till mig och frågat efter den pennan."

Vi har levt. Vi har gjort allt man ska göra, allt man absolut inte ska göra, gjort de absolut pinsammaste sakerna (usch ångest!!), busringt, pluggat, söndagsfyllor, vinkvällar, spökkvällar, upplevt LA, Vegas, San Diego, hyrt bil, spelat volleyboll, haft dagsfyllor, bbqs på stranden, tänt brasa och grillat korv på Hendry's Beach, skrikit oss hesa, skrattat så vi får träningsvärk i magen, gjort uppdrag, filmat och fotat.

Don't cry because it's over, smile because it happened

LOVE YOU

Lyssna på dethär då..

Jag är inne i en riktig tänkar period. En åldersnoja, möter livskris, möter stress, möter vad hjärtat säger, möter vad hjärnan säger.

Hur många gånger vet man inte vad man vill, men man gör vad man borde göra istället. Jag har hela tiden kännt att det är här jag vill vara, i hjärtat. Men nu börjar hjärnan verkligen komma med starka argument. Jag skypade med min storasyster igår och såg henne, så lycklig och trygg med hennes nyfödda lilla kille i armarna, och jag kände mig så långt borta ifrån det som jag bara kan komma.

Här sitter jag, på andra sidan jorden och lever ett så sjukt okomplicerat liv i Californien där alla tar dagen som den kommer, chillar, snackar med alla, ler och är allmänt glada och sprider lycka. Och för oss svenskar, så är det en drömvärld. Jag lever i en dröm, men samtidigt så kan ju denna dröm bli min permanenta vardag.

Men. MEN. Min familj och mina vänner finns i Sverige. I lilla trygga, vackra, världens bästa land, Sverige.

Förstår ni mitt dilemma?

En dag vill jag också leva med min man, i en snygg lägenhet, ha mitt toppjobb, tjäna mycket pengar, resa mycket, ha mina två små barn, och låta dom växa upp i Sverige med min familj runt omkring mig.
Det är vad jag i slutändan strävar efter.

Just nu är jag en löst drivande själ som lever hippie liv i Cali.

not going back to the old patterns

I lördags fick jag uppleva mitt gamla jag igen för en kväll. Den jag var så många kvällar med mitt kära ex som det tog slut med för över 2 år sedan. Det beteendet ska jag begrava.

Om 4 veckor står jag på svensk mark, jetlaggad och lycklig. Kommer hem måndagkvällen och ska jobba första dagen på onsdagen. Det blir perfekt! För då måste jag vända tillbaka dygnet direkt och kan inte sova på dagarna. Har ännu inte bokat någon (nu skrev jag först "hembiljett") tillbakabiljett, men kommer åka den 20 jan.

Helgen förövrigt var bra, lugn och stillsam tors och fre, träning och plugg. Sen fest och utgång lördag.

Nu är det pluggmode, massa grupparbeten, slutproject och quiz att ta hand om. Tur att R pluggar mycket, för då, när jag är uttråkad bredvid, så måste jag också plugga och får massor gjort.

sorry folks

Jag har varit dålig på att skriva! Förlåt mig. Det är inte direkt så att jag har varit jätte upptagen, jag befinner mig just nu i lugnet före stormen. Massor av grupparbeten som ska göras. 3 skolveckor kvar, 4 veckor kvar tills planet lyfter mot Stockholm. Just nu längtar jag faktiskt hem!

Godisleversans kom igår, marabou, lysmelk, ferraribilar och swedish fish till R haha.
Jag har sparat till mig också, men det mesta får han, eftersom han aldrig smakat svenskt godis förut.

Idag är det cardio + pilates på gymmet innan jag ska stänga in mig med plugg resten av dagen. Ev fest imorgon, annars blir det en lugn och skön, vit helg.

amazing days

Helgen har varit en väldigt bra en. I torsdags var jag ute med Elin och hennes två vänner hemifrån Borlänge. Vi började hos henne och sen gick vi till sandbar där jag träffade många bekanta ansikten. Sen hoppade vi över till O'malleys där jag sen kastade in handuken och tog en taxi upp till mesa.
Fredagen var riktigt lugn för min del, spenderade mest hela dagen i sängen tills det var dags att gå i sbcc's fashionshow kl 8 pm. Jag drog på mig min catsuite som jag hade på halloween och gick för att sen ta en taxi hem till filippa och mysa.

Igår var vi på hemmafest hos rebeckka, john och fabian. Det var jättekul men vid 12-12.30 drog jag hem för att sen hoppa in i en taxi för att åka och plocka upp mr DT, som bäddade in mig under 5 filtar för att det är så otroligt kallt ute om nätterna nu. Jag sov som en liten prinsessa.

Idag är det söndag, vilket betyder besties day. film och godis/glass/pizza i sängen med Filippa.

Livsråd någon?

Jag älskar The Secret böckerna, men märker att jag måste repetera dom eftersom. För vet ni vad?
The Secret, är på riktigt. Det är verkligen inget skitsnack. Jag har under dom senaste åren verkligen observerat hur det fungerar. När jag har positiva tankar och känslor gentemot något/någon, så får jag detsamma tillbaka. När jag tänker negativt som tex; "Nu när jag skrev detdär idag, så kommer jag få ett kort argt svar tillbaka". Ja, då får man det.

Så nu mina kära vänner, nu ska jag plantera positiva tankar i huvudet och se ljust på min framtid i Santa Barbara.

stop over analyzing!

Snälla lilla hjärna i Malenas huvud, sluta upp att skapa hjärnspöken, sluta tänk och sluta över analysera!
Herregud, jag är värst i denna kategorin, och den enda som blir lidande utav detta är jag.
Kan jag inte bara förstå mitt eget värde? Jösses.

Imorgon är det helg igen, och på lördag är det 5 veckor kvar tills jag åker hem till sverige.

Vad händer?!

Var är veckorna? Hur kan jag vara hemma i Sverige om mindre än 6 veckor?!
Jag måste boka tillbaka biljetten. Kommer att åka tillbaka runt den 7 januari.

Samtidigt som jag längtar massor efter att få träffa lilla älskade Nils, så vill jag verkligen bara bromsa bromsa bromsa nu. Det värsta är att det går inte, och nu kommer tiden gå extra snabbt bara för att det är så mycket i skolan också. Sen är det många födelsedagar vilket betyder många fester och massa roligheter. Så nu är det bara att ta vara på tiden.

Har suttit hos R och pluggat i 2 dagar i rad i typ 6-7 timmar per dag, till mitt midterm imorgon, så jag hoppas att jag har fått in det mesta nu.

people don't see you the way you see yourself

Kom ihåg det, att du är alltid så självkritisk. Jag är det, och jag vet att många andra är det också. Osäkerheten, om jag är kapabel att utföra ett speciellt jobb i framtiden, kommer jag att kunna ha ett lyckligt äktenskap med någon som håller i ett helt liv? Pressen som ligger på en konstant att "hålla i allting så att det inte försvinner".

Klockan är halv 8 på morgonen en söndag morgon i Santa Barbara, dagen efter en stor husfest, och jag sitter här med dessa tankar.

Kom ihåg att "The beauty is in the eye of the beholder" I hans ögon kan du vara det vackraste han sett, du måste tro på honom.

Things change

När jag går upp på morgnarna, så är det kallt och kolsvart ute. Jag får samma känslor i kroppen som hemma i Sverige när vintern och julafton närmar sig. Känslorna som jag hade som barn kommer tillbaka, jag får lust att gå till kylen och öppna choklad kalendern, och äta limpmacka med ost och dricka oboy. Titta på julkalendern, äta mandariner, ligga under en mysig filt och titta på snön, göra snögubbar och snöänglar. Och så saknar jag min familj så det gör ont i hela hela kroppen.

Så, ja, årstider har vi här också. På lördag natt ställer även vi om till vintertid och då kommer det bli mörkt ute vid 5.30 pm. Och kallt. Måste köpa nån typ av dunjacka här.

Och idag har det hänt något alldeles fantastiskt som gör att tårkanalerna kan sätta igång närsomhelst och forsa ner längs kinderna. kärlek.

Victoria's Secret

They are doing it again!
Nu får man ett hemligt presentkort vid varje köp för över 10 dollar, haha! jag ska dit idag och handla trosor, en i taget så jag får massa kort! Love it.

Igår var riktiga halloween, och vi gick all in, fastän vi inte skulle. Jag i bunny costume, elvira som alice i underlandet och elin var ölkvinna haha. Sen hade elin killkompisar som var och hälsade på så vi hade en jättekul förfest innan vi drog ner DT. Tråkigt nog så hade två av killarna inga pass så dom kom inte in på ställena, så vi splittrades. Men kul hade vi iaf!