Hur många gånger vet man inte vad man vill, men man gör vad man borde göra istället. Jag har hela tiden kännt att det är här jag vill vara, i hjärtat. Men nu börjar hjärnan verkligen komma med starka argument. Jag skypade med min storasyster igår och såg henne, så lycklig och trygg med hennes nyfödda lilla kille i armarna, och jag kände mig så långt borta ifrån det som jag bara kan komma.
Här sitter jag, på andra sidan jorden och lever ett så sjukt okomplicerat liv i Californien där alla tar dagen som den kommer, chillar, snackar med alla, ler och är allmänt glada och sprider lycka. Och för oss svenskar, så är det en drömvärld. Jag lever i en dröm, men samtidigt så kan ju denna dröm bli min permanenta vardag.
Men. MEN. Min familj och mina vänner finns i Sverige. I lilla trygga, vackra, världens bästa land, Sverige.
Förstår ni mitt dilemma?
En dag vill jag också leva med min man, i en snygg lägenhet, ha mitt toppjobb, tjäna mycket pengar, resa mycket, ha mina två små barn, och låta dom växa upp i Sverige med min familj runt omkring mig.
Det är vad jag i slutändan strävar efter.
Just nu är jag en löst drivande själ som lever hippie liv i Cali.
Jag förstår dig och känner igen mig i ditt tankesätt! Glöm inte att allt det andra kommer att komma... Trygghet, rutiner och vagga barn... och då är det svårt att ångra sig och leva hippie-livet. Tycker du gör helt rätt och gör allt i rätt ordning! Och glöm inte hur jäkla mörkt det är här hemma på vintern. Njut av ljuset varje dag därborta, lova det! Stor kram
SvaraRadera