Att jämföra livet här, med livet hemma i Västerås eller Sverige överhuvudtaget, är inte ens värt att göra. När jag tänker att jag ska leva mitt liv i vässan med start mitt i hemska mörka vintern, mår jag illa.
Jag vill fortsätta leva mitt underbara liv här. Och så länge man känner så, så ska man göra det va?
Jag förstår att alla säkert tycker att jag är super schizofren som i början av min tid här mådde jättekonstigt och var säker på att detta var mina sista månader i california. Jag tror att jag lider av undermedveten ångest över stora förändringar. Det är den enda anledning jag har.
Så stannar jag, blir det en snabb visit hemma för att hälsa på den lilla nya familjemedlemmen över jul och sen tillbaka fort som ögat.
Jag håller er uppdaterade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar