Ja, det som händer är att ännu en skolvecka har gått. Snabbt som ögat. Och denna vecka var utöver det vanliga. Inte mindre än 3 st oral presentations i 3 olika klasser, varav den viktigaste och längsta var imorse. Men det gick hur bra som helst! Jag inledde och fick beröm utav vår lärare; "Malena was a great leader, very poised" Så det kändes riktigt kul, jag är stolt över migsjälv.
Nu ikväll blir det sushi på Arigato för att fira helgen, och sen blir det all in fest som fan, för mig som ännu inte varit full i kalifornien sen jag kom tillbaka. Det är på tiden nu, att släppa allt och bara leva. Inte för att det bara inkluderar att bli full, men ni förstår vad jag menar.
Jag vet att många har hört av sig och frågar hur jag mår osv, och den enkla anledningen till att jag inte svarar är att: jag har inte den mentala orken. Förlåt mig.
Jag ler för migsjälv varje dag och tackar gudarna att jag gjorde mitt år i USA, för jag kommer aldrig aldrig ångra den här tiden. Jag är kär i mitt liv på alla plan, utom ett eller kanske två. Jag jobbar på att hela migsjälv. Kommer snart att sprudla utav glädje igen ska ni se.
Alla måste lära sig att bli hela utan en annan part inblandad. Jag är fullt kapabel att göra migsjälv lycklig.