Summer 2013. ( A lot of pictures and a lot of love)

Långt uppehåll från skrivandet. Jag har haft 6 jättebra veckor i Sverige och fått träffa alla mina kära igen, vilket är helt underbart och mina känslor inför min egen framtid är (som vanligt) kluvna.

När jag var yngre så hade jag planer. Jag kunde måla upp bilder av hur jag ville leva flera år framåt i tiden. Men när jag valde att flytta till SB så slutade jag upp med dom planerna och började leva i 6 månaders perioder. En termin i taget. Idag fick jag lite smått panik när jag började tänka på nästa sommar när jag är klar i SB och måste ta det största beslutet av alla jag behövt ta som rör mitt liv. Stanna och göra karriär i USA eller Sverige? För att jag vet med 99 % säkerhet att om jag får ett jobb i USA, då är det där jag kommer vara kvar flera år framåt.

Sen är det ju detdär med kärleken också. Jag har varit ensam så länge att tanken på att bli seriös med någon skrämmer skiten ur mig. Det är troligen för att med mina tidigare förhållanden så har jag kännt mig osäker och instängd. Därför måste jag hitta någon som är som jag som har samma passion för att resa och uppleva, som lyfter mig och som tror på att allting är möjligt, men den viktigaste egenskapen jag Måste ha är tillit, jag måste få känna mig trygg.

Jag är fri och jag måste få känna mig fri resten av mitt liv och jag vill vara med någon jag kan känna mig fri tillsammans med, och som kan göra denna egoistiska vildhäst tam.

Anyways, jag kommer tillbaka till SB nästa tisdag och kommer att spendera dom första 10 dagarna tillsammans med min pappa i SB och SD. Sen flyttar jag in till mina roomies den 2 aug igen och åker upp till SF den 8e. Sen fyller jag år den 21 aug och måste planera nån fest, och sen börjar skolan måndagen efter det.
Jag längtar tillbaka nu även om jag älskar dig Västerås och Sverige.

kärleken

kärleken är det största som finns, och jag är så tacksam för att jag har så många att älska.
Just nu sitter jag på LAX och ska boarda om ca 30 minuter. Efter en heldag med massa packning, inflytt av nya roomies osv. Och några hejdån. Tråkigt att säga hejdå till Elvira som varit en väldigt bra vän denna terminen, och jag håller alla tummar att du kommer tillbaka..av själviska skäl :) Jag kommer sakna min strand/fest/coachella vän.

Och en så viktig sak. När man trott att allting är totalt raserat och är totalt hjärtekrossad och frustrerad, så kommer en person cyklandes ner för gatan och utanför lägenheten och visar att det inte alls är raserat.
Jag vet att alla ni som läser blir fullkomligt galen på mig, och jag förväntar mig inte att någon ska förstå nånting alls, men jag vet, och han vet. Och nu sitter jag här och kämpar mot tårarna. Fast jag egentligen bara borde le, för att efter alla dessa vändor..höger och vänster, upp och ner, bråk och minuterlånga kramar, skrik och skratt, frustration och lycka.. stormar gör så att träden söker starkare rötter.

Nu ska jag hem, och jag ska njuta av min tid med mina älskade vänner och min familj.
Sen ser jag fram emot att den 23 juli flyga tillbaka hit med min kära pappa som sällskap i 10 dagar.

Det blir en bra sommar <3

Don't throw stones in a glass house..

Vet inte riktigt om det uttrycket finns här i USA, men ni hemma vet vad jag menar. Det är migsjälv jag pratar om här. Jag vet att jag är duktig på att tvivla på andra människors lojalitet och ärlighet. Jag vet också att jag inte är en ängel. Men, däremot så har jag börjat följa en ny regel. Jag tänker vara ärlig mot alla i min närhet och förklara omständigheter så rättvist som möjligt. Detta kommer låta helt sinnessjukt för er som läser, men just nu så befinner jag mig i centrum utav en stor drama virvel. Med en gammal på plats med ett väldigt starkt band som det är svårt att bryta, ett par gamla i ett annat land, och en ny som kom med ett triangeldrama på köpet. Jösses. Så jag kände att för att inte trassla in mig rejält i detta nät, så måste jag vara 100% ärlig mot alla. Och än så länge så har det fungerat bra. Det funkar inte att sugercoda saker.

Annars så är jag superglad. Jag har bara 3 veckor kvar i skolan, jag är så glad för mitt betyg på mitt tal jag höll förra veckan, jag är exalterad över att gå till jobbet imorgon, och ja, jag lever i californien, det räcker gott och väl bara det. Ibland slår det en, hur fruktansvärt bra jag har det, och att jag bara har mig själv att tacka. Jag flyttade hit, och jag stannade, för att det gör mig lycklig.

Mitt hem. Simpelt, men, mitt hem

It's time..

Nu är det dags att släppa det förflutna på riktigt. Jag måste fokusera på vad jag vill, och jag gjorde det jag gjorde utav en anledning; Jag Vill Inte Längre.

Jag kan inte fortsätta att försöka försvara mina actions och sugercoda dom, utan jag måste vara ärlig mot mig själv och mot dig. Du måste släppa mig. På riktigt, och för gott. För min och för din skull. Och jag tror verkligen att vi har en så pass stark vänskap som kommer att hålla, den behöver bara vila ett par månader.

Den 23 mars vaknade jag och hade min vanliga morgon ångest när jag öppnade mitt kylskåp och tog fram ett nytt paket björnbär, som jag gör varje morgon, och som jag gjort i 3 månader. Det som hände var att överst i paketet så låg ett siamesiskt tvilling björnbär som var format som en perfekt hjärta.
Här har ni en tjej som tror på tecken och vad som hände efter att jag fick det björnbäret är en rolig historia..

En rolig nyhet är också att mina 2 nya roomies är klara, så jag kommer att ha kvar ett rum här i min nuvarande lägenhet medans jag jobbar i Sverige, sen åker jag tillbaka i början av augusti och njuter av ledighet och värme innan skolan börjar i slutet av augusti.

COACHELLA!

One of the best weekends this semester, without a doubt! Thanks to my lovely Elvira, and everyone else who made that weekend aaaawesome!

oooh please

Jag visste inte att man kunde flytta till en ny stad, nytt land, och lämna allting bakom en för att börja om på nytt, med en ny kultur, nya vänner osv och så finns det fortfarande människor som tydligen vet vem man är hemifrån Sverige som "hatar" mig.
Hata är ett starkt ord. Du får ha din åsikt om mig, du behöver inte gilla hur jag klär mig, hur jag ser ut, hur jag för mig, vad jag gör osv, men att säga att man hatar någon och säger att jag är "so full of myself"? Hur vet någon detta utan att någonsin ha bytt ett ord med mig?

Jag är en vuxen människa, jag är inte 15 år längre, så jag önskar bara att folk i min omgivning och stad kunde sluta att bete sig som 15 åringar och inse att alla människor har rätt att vara sigsjälva och sköta sitt eget liv. Jag är jag, och alla behöver inte älska mig, men lär känna mig först innan du säger att du hatar mig.

Easy come easy go

Eller tvärtom, hard to get, hard to let go?

Jag sitter här hemma vid min lilla skrivbord med tända ljus och har precis haft Elvira här. Vi har registrerat våra Coachella armband och planerat lite. Sjukt att vi faktiskt ska åka på torsdag. Sjukt hur snabbt tiden går! Om mindre än 7 veckor är jag i Sverige igen och ska försöka hålla ut i 2 månader innan jag är tillbaka här igen. Nej, det lät inge bra, jag ser såklart fram emot att träffa alla hemma! Jag saknar er.

Helgen då, torsdagen började med morgan/äppeljuice med Elvira här hemma innan sandbar och margaritas. Mötte upp några på Joes och drog vidare till Tonic. Jag var inte speciellt taggad, på grund av några olika orsaker, varav en var att jag skulle upp och jobba dagen efter kl 8.30 am. Så, efter en 3 h sömn och ännu ett besök på santa barbaras flygplats gick jag till jobbet och gjorde inte direkt mitt bästa. Trött och förvirrad Malena.

Nu ska jag se till att få mina uppgifter gjorda innan denna skolvecka drar igång.

USA

Jag vill inte vara någon annanstans. Jag ska utbilda mig här och jag kommer att stanna här. Sorry Sverige, jag har hittat någon annan. Någon som gör mig lyckligare.

Är det nånting man lär sig här så är det: "Stay Strong" Folk trampar på dig här för att ta sig framåt. Det gäller att inte ta åt sig utav nånting. Jag har lärt mig att ta kritik, jag har lärt mig att jag ska skaka av mig saker som inte gynnar mig, jag har lärt mig att grupparbeten i skolan inte innebär att göra allt själv längre; det gäller att säga åt människorna att göra vadfan som förväntas utav dom. Jag har lärt mig Californien mentaliteten och här vill jag stanna, men jag kan inte ens börja att förklara hur trött jag är på att höra svenska överallt.

Märker ni att jag är lite på en krigsstig? Stämmer. Mycket har hänt senaste tiden och jag har lämnat en väldigt nära kär vän. Och jag känner mig tom, glad, ledsen, exalterad, sårad, lycklig, halv, hel, krossad och förväntansfull. Kluven? Skojar du.

Yesterdays

Helgen började igår med ett besök på DNA för att kolla på lite konst och dricka rödvin, för att sen åka och förfesta DT med tv-spel och ölspel haha. Vidare till Tonic som var super crowded, så vi var bara där en kort stund innan vi drog vidare till en annan bar.  En väldigt random, jätterolig torsdag kväll.

Jag vill inte att Mathilda ska lämna mig. Vi har bara ikväll och imorgon kvar innan hon åker tillbaka till London, och jag blir kvar här i ca 8 veckor till innan jag åker hem.

Jag ska försöka ha denna lägenheten kvar över sommaren förresten, och söker nu 2 st rumskompisar som kan tänka sig att dela ett stort rum med varandra här på oceano. 600 dollar var. Så vet ni någon, eller om du själv behöver, skriv till mig på facebook. 

Jag kommer att vara hemma juni och juli och åka tillbaka i början av augusti.

Just nu ligger Mathilda och sover, vilket jag också borde göra med tanke på att jag sovit ca 3 h inatt, men jag har för mycket i huvudet för att kunna somna, så jag ska gå ner DT och gå till banken och fixa lite.

It's so sad..

Jag kan inte förstå att det gått så pass lång tid. Över 6 månader sen, Mac Miller på the bowl, en super varm september kväll.

Tiden kommer att få utvisa vad som händer. Jag är ju som jag sagt så många gånger förr, en människa som tror att saker sker utav en anledning, och jag tror att människor kommer in i ditt liv och stannar av en orsak, inte av en slump. Men sen finns det också människor som bara skulle finnas i ditt liv under en viss period, kanske för att lära dig något om dig själv.

“People think a soul mate is your perfect fit, and that's what everyone wants. But a true soul mate is a mirror, the person who shows you everything that is holding you back, the person who brings you to your own attention so you can change your life.

A true soul mate is probably the most important person you'll ever meet, because they tear down your walls and smack you awake. But to live with a soul mate forever? Nah. Too painful. Soul mates, they come into your life just to reveal another layer of yourself to you, and then leave.

A soul mates purpose is to shake you up, tear apart your ego a little bit, show you your obstacles and addictions, break your heart open so new light can get in, make you so desperate and out of control that you have to transform your life, then introduce you to your spiritual master...”

<3