My love, California

Jag går över skolan när jag går till gymmet, och jag ser havet, horisonten och bergen som omringar Santa Barbara och jag tänker på hur extremt lyckligt lottad jag är. Att jag har valt att stanna kvar här, och fortsätta mina studier och fortsätta att umgås med människor som lär mig något nyss varje dag.

Jag har börjat umgås med vänner som tidigare bara varit bekanta, och jag känner mig extremt tacksam över dom jag har.

Min omställningsperiod just happens to be very long. Detta händer mig hela tiden. Jag pratar svenska och helt plötsligt så blir det bara engelska. För nu umgås jag så pass mycket med amerikaner så att jag skulle nästan vilja påstå att jag pratar mer amerikanska än svenska om dagarna.

Jag har äntligen fått mitt social security card så nästa vecka kan jag börja mitt internship, där jag kommer att få läara mig massor. Jag är lyckligt lottad och jag vet att jag har så mycket livskvalite i mitt liv, som vissa bara drömmer om.

Igår blev en spontan utgång med Erika och Louise som jag heller inte har umgåtts med tidigare, och vi hade jättekul! Var i deras superfina lägenhet innan och drack vin och bara pratade en massa. Mötte RP senare och jag minns lite vagt en mini efterfest i kai's rum, lite fina ord och sen sov jag med lilla lejonet han fick av mig innan jullovet i min famn och själv låg jag i stora lejonets famn. Jag har sovit som en prinsessa.

2 dagar nu har jag och Elvira legat på stranden också btw, just sayin..

Hey :)

Jag lever och jag mår bra.
Jag har inte haft tid att skriva bara, pga att jag har rannsakat migsjälv. Jag tog en vecka "off" ifrån vissa saker och insåg att jag faktiskt har ett val. Jag kan välja själv vilka och vad jag vill ha i mitt liv. Ingen kan tala om för mig vad som är bäst för mig förutom jag.

Annars så rullar veckorna på i enormt snabb takt. Mina lektioner är otroligt intressanta och jag har bra grupper att arbeta med. Träningen går sjukt bra, jag är där 6 dagar i veckan, vilket gör att jag måste ha en riktigt bra förbränning nu för att jag är hungrig och chokladsugen dygnet runt.

Jag funderar en hel del på min framtid också. Jag undrar om jag kommer att vara redo att säga hejdå för alltid till SB nu i maj? Jag kommer att registrera mig för kurser till HT 2013 och bestämma mig under sommaren.

Måste lägga in en liten kommentar om Eureka! här i SB igen, så galet goda hamburgare och cinnamon honey sweet potato fries. Vi var där och firade Elvira i lördags och sen var jag och RP där igen i onsdags. Jag tar min fig burger varje gång och jag sitter och drömmer om den just nu..

Jag lovar att bättra mig med mitt bloggande!

Better days

Idag är det 3 feb, och jag inser att tiden här flyger som den alltid har gjort, och nu när jag har mindre än 4 mån kvar här, så måste jag börja njuta istället för att oroa mig för diverse saker.
Jag måste sluta lyssna på vad folk som inte vet ett skit rent utsagt, och fokusera på allting som får mig att må bra.

Helgen var jättebra, jag missade ju Shwayze i onsdags, och efterfesten hos RP, vilket gjorde mig riktigt ledsen, men RP gav mig en schwayze tröja som lite plåster på såren haha, och de var ju snällt.
I fredags dock, var jag och Elvira redo för show, och vi tre drog till "casa de la raza" vilket var ett helt nytt ställe för oss alla, och såg Zion I. Jag hade hört en låt med dom innan haha, men det var en sjukt bra spelning. Faktumet att vi faktiskt stog på scenen med dom gjorde det hela liiite bättre. Och att vi fick prata med dom efteråt och ta foton haha.
Efteråt hade vi 30 min på oss att hänga på tonic och vissa drog 4 shots..

Let your feelings out

Jag har alltid sagt att man måste prata ut något, eller gråta ut något, för att annars, om man håller något inom sig, så äter det upp en inifrån.

Om jag kunde börja leva som jag lär, så skulle jag inte vakna med ångest varje morgon. Vad är jag så rädd för? Jag vet ju att min tro är att allting som ska ske, kommer att ske. Varför måste jag hela tiden ha kontroll på något som inte kan kontrolleras?

Ja, jag har något inom mig, som jag har förnekat i flera månader och jag vet vad jag måste göra, men jag vet också att jag alltid låter hjärtat styra mig. Jag önskar att jag var gjord av stål och inte kände någonting.

So much going on..

Jag har inte uppdaterat sedan jag kom hit, och det är för att jag inte har haft inspirationen, och för att jag helt enkelt har varit upptagen med att ställa om mig fysiskt och mentalt. 

Allting är annorlunda denhär terminen. Min bästa vän och roomie 2012 är inte här, och jag känner att en liten del av mig saknas. 

Jag bor nu med 2 tjejer som jag inte känner sedan tidigare, men som jag såklart kommer att lära känna.

Jag kom hit förra söndagen kl 1 på natten, till en tom kall svart lägenhet och gick och la mig med min älskade kudde som luktade trygghet. Veckan som kom efter det spenderade jag med rp och med Sanna i stort sett. Det var verkligen jättekul att se the one and only rp igen, och det känns som att jag aldrig varit borta. 

I fredags var vi ute. Jag, sanna och juliana åt middag ihop och sen drack vi. Eos och Tonic hann vi med innan vi drog hem. Ett limo äventyr skedde där imellan också, men det är en annan historia.

I lördags var jag och sanna och åt på andersens innan jag och en av mina nya roomies drack drinkar hemma i lägenheten för att sen dra ner till sandbar och mötte boysen som jag inte träffat se i december. Sen kom Elvira och hennes kille ner med några kompisar, så vi drog till Cadiz och sen Eos. Det blev en tidig kväll för mig dock.

Igår hängde jag på mesa starbucks och skypade lite innan jag gick över till rp, och vi soffhängde och drog till IV för att han var tvungen att sätta upp posters för kommande shower. Sen åkte vi ner och åt på Eureka! Gourmet hamburgare. Alla som bor i SB eller som är här och hälsar på Måste dit och äta! Det var så otroligt gott. Jag åt en hamburgare med getost och fikonmarmelad, och tillhörande sötpotatis pommes som dom hade ringlat honung över, yuuuum!!

Idag började skolan och jag har haft 2 st comm klasser, vilka båda känns så otroligt bra! Jag kommer lära mig massor. 

Och till det absolut roligaste utav allt nu; Jag har fått ett internship på skolan! Jag kommer att jobba 10 timmar i veckan (och ha mitt eget kontor med en splitter ny apple dator yeey) med att göra social media för SBCC. Och det bästa är att jag får lön för det. Jag är så himla exalterad och ser jättemycket fram emot allting som det kommer att lära mig också.

Så idag för att fira, så gick jag och köpte iphone 5. 

Jag saknar alla hemma jättemycket, men jag tror att denna terminen kommer att bli jättebra. 

what am I doing..

Jag sitter med väskorna packade till den absoluta bredden och ska snart gå och lägga mig. Just nu vill jag stanna tiden, rulla tillbaka till den exakta dagen jag kom hem igen och leva om domhär veckorna, och inte ändra en endaste liten detalj, för allting har varit perfekt.
Och även om jag vet hur mycket jag älskar sb och vet att jag kommer att må bra när jag väl är tillbaka, så vill jag just nu inte åka alls.

Jag vet att en del påpekar hur velig jag är och hur ofta jag ändrar mig ang min framtid osv, men jag bara är såhär. Jag är ganska knäpp av mig och vet varken ut eller in ibland, men jag vet att jag har många vänner som älskar mig för den jag är.

Ikväll går jag och lägger mig i hamnen, Västerås, med en massa trygghet och imorgon kväll går jag och lägger mig i Santa Barbara, i en tom lägenhet. Första veckan bor jag ensam och ska ägna mig åt träning och att gå längs stranden och bara tänka. Jag måste komma på vad FAN jag vill rent utsagt, och i mars måste jag ha bestämt mig för o jag ska skjuta upp min tjänstledigt ytterligare eller inte.

Nästa inlägg kommer ifrån andra sidan atlanten.

Hej så länge.

Where do I belong

Min familj, och speciellt min mamma idag, finns alltid för mig och jag kunde inte vara lyckligare än jag är för det, för att sen jag kom hem från London och inte längre jobbar om dagarna så har hjärnan börjat tänka för mycket. Jag har kännt mig ledsen och denhär staden och detta vädret gör inte saken bättre alls. Dom känslorna som jag har här hemma existerar inte när jag är i USA. Jag grät max 5 gånger senaste terminen och då var några utav som glädjetårar b la då min syster fick sin son. Här kan tårarna börja rinna utan anledning utav ångest och en instängd känsla. Här ska man ha träffat någon, ha en schysst lägenhet och ett bra jobb. Barn kanske är i åtanke?
I SB pluggar jag rätt slappa kurser, jag har inte träffat någon jag kommer att gifta mig med, jag har inget jobb, jag bor på en madrass i ett delat sovrum, men jag är så inihelvete lycklig där.

Det är bara att inse, att jag inte längre hör hemma här i Sverige längre, och mitt hjärta brister utav det, för att det är här min familj finns, som jag behöver för att överleva. Jag älskar er mest av allt på hela jorden: mamma, pappa, martina och mathilda.

Don't worry about me

Jag är inte rädd för så mycket längre. Det enda jag är rädd för är sjukdomar och olycksfall bland mina nära, annars har jag blivit hårdhudad.
Jag har varit mer om hjärte sorger i mitt liv och legat på marken, utmattad och okapabel att andas pga gråtande och ren och skär sorg. Men det faktum att jag tagit mig ur det gör mig orädd. Jag är inte rädd att öppna mitt hjärta. Utifrån kan jag kanske ses som naiv och man kan tro att jag inte har koll på läget, men tro mig, jag vet. Jag vet allting, och jag vet hur jag själv fungerar. Jag har inte öppnat hjärtat i dagsläget, det har till och med en utav mina närmsta vänner konstaterat genom att bara se på mig.

Jag vill aldrig mer låta en kille vara anledningen till om jag ler eller inte ler. Jag vill le hela tiden för att jag är jag, och för att jag är ren perfektion, precis som alla andra människor också är ren perfektion.
Lycka ska inte bero på yttre omständigheter, även om det underlättar otroligt mycket. Lycka måste gro och växa i mitt hjärta med hjälp utav min egen vård, inte någon annans vård.

Jag är smart, så var inte orolig för mig.

girls girls girls

Jag hoppas att du vet lika mycket som jag vet, att du inte blir förd bakom ljuset, för vi tjejer vi ska hålla ihop. Lycka kommer inifrån, och är inte beroende på vad en kille säger. Kom också ihåg att "action speaks louder than words." Och att det alltid finns två sidor utav historien.

Jag är rastlös. Jag jobbar ingenting mer nu och jag har kommit hem från min underbara vecka i London. Jag har 10 dagar kvar i Sverige och klättrar på väggarna! Jag vill till Cali California och känna solen och underbara Santa Barbara luften. Det blir många kära återseenden när jag är tillbaka också, det ska bli så himla kul.

I love me

Jag är hög på tanken av allt som kommer att ske dethär året. Jag ska fixa klart denhär utbildningen jag nu drar igång i SB till nästa jul, och under samma period ska jag träffa massor utav nya kontakter och ta vara på varenda en som jag redan har. Jag har fått frågan om ett fotojobb här hemma,och jag har förfrågan om att ev göra en photoshoot för ett företag i SB, som jag ska gå in och träffa när jag är tillbaka, och så ska jag söka ett internship för att få prata språket ännu mer och så ska jag fortsätta att leva sunt och träna 5-6 dagar i veckan.
Så ikväll är min sista "ätardag" med svenskt godis, innan jag lägger mig i stenhård träning igen.

2012 var det bästa året i mitt liv, men 2012 kommer att bli bättre! Californien är där jag vill vara. Jag visste det när jag var där, men jag var osäker på om jag skulle känna så även när jag kom hem till Sverige, och tro mig, nu känner jag det mer än någonsin! Nästa fredag sätter jag mig på planet till LA för 3e gången i mitt liv och denhär gången vet jag inte när jag kommer hem.

Jag vet att jag har sagt det förr, men jag måste säga det igen; Är du inte nöjd med ditt liv, ÄNDRA DET! Det är aldrig försent att följa sina drömmar.
Jag älskar mitt liv.